mommymaria

Nu är det mer än en månad sen farfar gick bort.
Vi har haft begravningen som var så fin men det gjorde det så
verkligt.
Jag kommer aldrig mer få höra "ta ned fötterna från bordet" eller

"leksaksbilar kör vi inte med på bordet utan på golvet" med farfars bestämda röst.
Eller alla barnbarns favorit "2kr i betalning! Du sitter på min plats"
Farfar hade sin plats på köksbänken hemma hos sig o varje gång barn,barnbarn eller

dagbarn(då farmor va dagmamma) satte sig där så sa han så 😊
Man satte sig där bara en gång o inte efter 😊
Jag tror inte något barn heller behövde betala utan han bara sa så.
Jag kommer aldrig kunna krama honom, se honom krama mina barn eller

se honom ta mina barn i örat när de är olydiga.

Det var inte hårt utan mer en markering.
Ja, jag vet att just bli tagen i örat kanske inte är positivt men det är ett minne hur han kunde göra.

Igår var det farfars födelsedag så till minne av honom så
tände jag o barnen ljus här hemma.
Älskad o saknad men aldrig glömd!!!